Idag meddelar Lars Ohly att han inte längre står till förfogande som partiledarkandidat. Det innebär att han avgår på kongressen i januari 2012. Fram till dess fortsätter partiledningen att arbeta i samma funktioner som tidigare. Lars Ohly är vald till riksdagen fram till valet 2014 och kommer att sitta kvar till dess.
Skälen för beslutet är främst behovet av vända den nedåtgående trenden i opinionen och att det nu finns flera kandidater till partiledarposten.
– Under vintern och våren har Vänsterpartiet fört interna diskussioner om partiets organisation och politik. Vi har vänt på varenda sten och tagit fram bra förändringsförslag. Men samtidigt har våra opinionssiffror inte vänt uppåt., säger Lars Ohly i ett pressmeddelande.
– Idag har vi ett läge där flera personer har klivit fram och säger sig vara beredda att leda Vänsterpartiet. Det är bra. Jag känner mig helt trygg med att Vänsterpartiet kommer att kunna stärkas och att vi tillsammans kommer att se till att socialistiska och feministiska idéer kan få mer genomslag, säger Lars Ohly.
Valberedningens arbete med att ta fram förslag till ny partiledning till kongressen fortsätter. Arbetet med att göra partiledarkandidaterna kända och tillgängliga för partiets medlemmar i en öppen och demokratisk diskussion intensifieras under hösten.
Idag den 9 april håller Vänsterpartiet i Västra Götaland valupptakt i samband med sitt representantskapsmöte i Skövde. I solskenet på Hertig Johans torg höll Lars Ohly sitt valtal till Skövdeborna om Vänsterpartiets huvudfråga i valet – Världens bästa välfärd utan privata vinstintressen! Tillsammans har vi råd att göra det! Alla är vinnare på att vi har en bra fungerande kollektivtrafik och sjukvård!
Lars Ohly pratade bland annat om allt mer vård säljs idag ut till vårdbolag med säte i skatteparadis. Vinsterna i dessa bolag motsvarar 10 000 sjuksköterskor årligen i Sverige. Vi vill förändra detta. Vi vill att skattepengar ska ansvändas till vård istället för till aktieutdelning och därmed privata vinster!
Vi var många som delade ut våra flygblad om att alla vinner på solidaritet och pratade med massor av folk i solskenet på torget och gågatan i Skövde!
Alla vinner på solidaritet! Rättvisa och jämställd vård! Vård till alla utifrån sina behov! Kom ihåg om- och nyvalet den 15 maj och rösta för rättvis vård på Vänsterpartiets kandidater på Vänsterpartiets valsedel!
Läs mer och lyssna mer på och om detta på Radio Skaraborg!
Hej och god fortsättning på 2011 och Gott Nytt Rött År!
Vi lägger nu valåret 2010 bakom oss och blickar framåt mot nya val och det politiska arbete och ansvar vi har att göra innevarande mandatperiod och verksamhetsår.
Fortfarande pågår eftervalsdebatten som också kan ses som Vänsterpartiets framtidsdebatt. Debatten går bästa att delta i och följa på Framtidskommissionen och genom Vänsterpress och Flamman.
Den 12 mars är det Vänsterpartiets distriktsårskonferens på Hotell Snickaren i Tibro.
Motioner till årskonferensen skall vara inlämnade till distriktet senast den 7 februari. Nomineringar till valen ska vara inlämnade senast den 12 februari till valberedningen. Både motioner och nomineringar kan skickas till:
Vänsterpartiet har fått tusentals nya medlemmar efter valet och ännu fler är välkomna att vara med och kämpa för rättvisa och solidaritet, för jämställdhet och jämlikhet! Kontakta våra partiorganisationer i Skaraborg och ta del av vad som händer och sker. På många håll är det studiecirklar, tidningsförsäljning och olika former av möten. Ring vår ombudsman Bo Eliasson 0510 – 227 47 för mer information.
Välkomna till Tibro den 12 mars och välkomna att vara med i Vänsterpartiet!
Solidariteten med världens folk och kampen för fred och mänskliga rättigheter är en av de viktigaste frågorna för Vänsterpartiet. Vårt arbete för en generös flyktingpolitik, mot krig och ockupation och för en rättvis värld är en grundbult i Vänsterpartiets politik.
Vi har i det rödgröna samarbetet drivit dessa frågor starkt, och också varit nöjda över att ha fått till stånd överenskommelser om utrikes- och flyktingpolitik som skulle ha gett Sverige en tätposition i världen när det gäller arbetet för fred och mänskliga rättigheter. Men vi vann inte valet. Och långt bort från politiska spelteorier, diskussioner om taktik och hur man vinner flest storstadsväljare, så pågår fortfarande ett krig. Ett krig som Sverige deltar i. Ett krig som kostar svenska människoliv, såväl som afghanska civila offer.
I snart nio år har Sverige deltagit med trupp i den Nato-ledda Internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan, ISAF. Under dessa nio år har våldet eskalerat och spridit sig till allt större delar av landet. Förra året dödades 2 412 civila i Afghanistan enligt siffror från FN. Trots att antalet utländska soldater har ökat, så flyttar Talibanerna fram sina positioner. Den afghanska ledningen som Sverige ger sitt politiska och militära stöd utgörs inte bara av godhjärtade demokrater, utan även av män med omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna på sitt samvete. Bara var fjärde afghansk kvinna kan idag läsa och skriva, landet har en världens högsta nivåer av mödradödlighet och den ansedda människorättsorganisationen Human Rights Watch visade i en rapport förra hösten att situationen för de afghanska kvinnorna på flera punkter försämrats de senaste åren. Nio år med ISAF i Afghanistan kan sammanfattningsvis knappast beskrivas som något annat än ett misslyckande.
Många afghanska mammor dör när de föder barn. Samtidigt betalar vi pengar till majorer istället för barnmorskor. Många afghanska pappor kan inte sparka fotboll med sina barn. Samtidigt lägger vi våra pengar på att delta i kriget istället för benproteser och minröjning. Många afghanska flickor hoppas på att få gå i skolan, men förgäves. Och våra pengar betalar vapen istället för matteböcker. Vanliga afghanska familjer i vanliga afghanska byar har vant sig vid att äta sin middag till ljudet av bombmattor i grannbyn, för att våra pengar går till ett krig där bombanfall är ett stående inslag istället för matleveranser. Tanken svindlar när jag tänker på vad vi kunnat åstadkomma om västvärldens pengar hade satsats på afghansk välfärd istället för på bandvagnar och missiler.
När är det dags att dra den uppenbara slutsatsen att kriget är ett misslyckande? Nu, tycker Vänsterpartiet. Vi måste byta strategi. Den brokiga motståndsrörelsen går inte att besegra militärt. Fler soldater är inte är lösningen på säkerhetsläget i landet. Det Afghanistan behöver är ökat bistånd och en politisk lösning på konflikten. Istället för att med militära medel försöka besegra motståndsgrupperna borde vi med civila medel attackera orsakerna till att unga afghanska män ansluter sig till den brokiga motståndsrörelsen – fattigdom och bristen på arbete, utbildning och framtidstro.
Därför kan Vänsterpartiet inte gå vidare med förhandlingar om Afghanistanpolitiken med alliansregeringen. Det kan som bäst kan resultera i att Sverige kommer att ha trupper kvar i Afghanistan efter 2014, bara med en lite annan inriktning. Det här är frågor om krig och fred, om människosyn och människoliv. Det är helt enkelt inte frågor där politiskt spel och kohandel kan få styra. Nu behövs en rörelse för fred och solidaritet.
Ta hem de svenska trupperna, så snart som det är möjligt att genomföra på ett ansvarsfullt sätt, och öka det civila biståndet. Än finns alla möjligheter för Sverige att främja fred, demokrati och jämställdhet i Afghanistan. Det arbetet måste påbörjas nu.
