Regionstyrelsen i Västra Götaland säger ja till en motion från Vänsterpartiet om upprustning och elektifiering av Kinnekullebanan. Det kommer inte ske de närmaste 3 – 4 åren, men vi börjar jobba med det nu, säger regionrådet Leif Blomqvist (S).
Resandet på Kinnekullebanan har fördubblats sedan men började med satsa på trafiken år 2000. Direkttåget till Göterborg är en stor del av framgången.
Men banan är också dåligt skött. Underhållet har släpat efter i många år.
Det är det Vänsterpartiet vill råda bot på med sin motion. Vi vill ha svart på vitt vad som behöver göras och vad det kostar att rusta upp och elektrifiera Kinnekullebanan. Sedan kan man få in det i infrastrukturplanen och se till att något händer.
Det här har vi och många pendlare väntat på länge. Kjnnekullebanan är en livsnerv i bygden och helt nödvändig för alla som bor på orterna efter banan och föratt utveckla näringslivet och turismen, säger Sören Kviberg (V), regionråd efter framgången i regionstyrelsen. Nu går ärendet vidare till regionfullmäktige.
Mornarna börjar alltid för tidigt för min smak så mitt yrkesval kan tyckas
en smula märkligt eftersom jag börjar 07:00. Annars trivs jag med mitt arbete som skötare. Tror att mitt yrkesval hade betydelse för valet av parti första gången jag röstade. Att träffa människor vars åsikter och tankar ingen lyssnade på berörde mig. Senare kom jag in i politiken via vänner. Fast samhällsintresset har nog alltid funnits.
Hur kan man kort beskriva Inger? Kanske nåt sånt här; kort, rund, god och glad. Heterosexuell och köttätare. Bor numera ensam. Trivs med det. Min närmsta familj består av tre vuxna barn och två barnbarn. Har tre äldre syskon som betyder mycket för mig även om vi inte umgås jämt.
Övertygelsen att alla människor har lika värde oavsett ålder, kön, etnicitet, sexuell läggning och ekonomisk ställning är min viktigaste drivkraft i politiken och i vardagen. Jag tycker det är viktigt att man lever som man lär. Jag vill förändra samhället, det är därför jag är fritidspolitiker. Genom politiken träffar man människor som man aldrig skulle träffa eller prata med annars. Jag tror det är bra att lyssna på andra även om man inte håller med eller ens förstår deras åsikter.
När jag inte arbetar, ägnar mig åt politik, familj eller vänner, läser jag böcker. Romaner, biografi er, deckare och faktaböcker om historia roar mig. Att sticka är ett sätt att koppla av och rensa hjärnan. Sticka och samtidigt lyssna på en bok fungerar också. En och annan TV dokumentär, biobesök, teater eller musik förgyller också vardagen.
Jag månar mest om de med kroniska sjukdomar och de multisjuka äldre som borde prioriteras i primärvården. De skötersketeamen som fanns före vårdvalet behöver återigen byggas upp.
Fokus behöver också sättas på att jämställa vården dvs att ge kvinnor och män tillgång till vård med kvalitet på lika villkor. Genusperspektivet ska fi nnas med i samtliga verksamheter. Så är det inte riktigt idag. Jag ser det som min mission att driva på hastigheten i införandet. Primärvården Skaraborgs vision heter – Det självklara valet nu och i framtiden. Det gäller inte bara patienterna utan även personalen. Det ska vara det första valet att vilja arbeta i den offentliga primärvården.
Vänsterpartiet i Götene överklagar val i fullmäktige som de trycker strider mot kommunallagen. Ove Nordström (V) i Götene skriver så här på sin blogg:
”Nu har vi lämnat in en överklagan ang. kommunens beslut att återkalla alla valda platser i styrelser och nämnder. Den nya majoriteten i fullmäktige gjorde ju detta. Vi anser att man överskridit sina befogenheter och därmed brutit mot kommunallagens 4 kapitel 10§. Ironiskt nog så var det tydligen denna paragraf kommunen stödde sig på i sitt agerande.
Vi har som stöd en prejudicerande dom från Malung-Sälen där samma sak inträffade och där man kom fram till att den nya fullmäktigemajoriteten fortsatt hade majoritet i de styrelser och nämnder som redan var valda och därför var det olagligt av kommunen att återlkalla dessa. Precis samma förhållande som i Götene alltså. Vi hade dock ett möte med kommunalråden i onsdags för att visa dem denna dom och ge dem möjligheten att agera själva istället. De såg det tydligen inte på samma sätt som oss så i fredags lämnades vår överklagan in. Så det är väl hur som helst bra att saken nu får en prövning då oavsett vad förvaltningsdomstolen kommer fram till.”
EvaLena Öman och Ove Nordström båda V i Götene skriver: ”Som vi tolkar detta agerande har den nya majoritetengett GF, Götene Framtid, rätten att tillsätta ledamöter för nio av kommunfullmäktiges mandat. Vänsterpartiet har aldrig gett något annat parti mandat att förhandla åt oss och har inte ingått någon valteknisk samverkan inför kvällens val-”
Det har varit en turbulent tid under hösten och vintern i det politiska livet i Götene och detta går också att läsa om vidare på Ovens blogg!
Hej och god fortsättning på 2011 och Gott Nytt Rött År!
Vi lägger nu valåret 2010 bakom oss och blickar framåt mot nya val och det politiska arbete och ansvar vi har att göra innevarande mandatperiod och verksamhetsår.
Fortfarande pågår eftervalsdebatten som också kan ses som Vänsterpartiets framtidsdebatt. Debatten går bästa att delta i och följa på Framtidskommissionen och genom Vänsterpress och Flamman.
Den 12 mars är det Vänsterpartiets distriktsårskonferens på Hotell Snickaren i Tibro.
Motioner till årskonferensen skall vara inlämnade till distriktet senast den 7 februari. Nomineringar till valen ska vara inlämnade senast den 12 februari till valberedningen. Både motioner och nomineringar kan skickas till:
Vänsterpartiet har fått tusentals nya medlemmar efter valet och ännu fler är välkomna att vara med och kämpa för rättvisa och solidaritet, för jämställdhet och jämlikhet! Kontakta våra partiorganisationer i Skaraborg och ta del av vad som händer och sker. På många håll är det studiecirklar, tidningsförsäljning och olika former av möten. Ring vår ombudsman Bo Eliasson 0510 – 227 47 för mer information.
Välkomna till Tibro den 12 mars och välkomna att vara med i Vänsterpartiet!
(V) är i minoritetsstyre i Västra Götalandsregionen
Det har självklart uppkommit en hel del frågor och funderingar från partikamrater ute i distrikten med anledning av den uppkomna situationen att vi nu ingår i ett minoritetsstyre med S och MP samt teknisk valsamverkan med Sjukvårdspartiet. Vi har suttit på åskådarplats fram till för en dryg vecka sen då vi bjöds in till samtal. Målet för Socialdemokraterna har varit att styra och under sex veckor har fokus legat på ett blocköverskridande styre S+Mp+C+Fp vilket skulle ge denna konstellation en majoritet i regionfullmäktige. I slutet på förra veckan bröt alla förhandlingar samman och vad vi lyckats lista ut är det framför allt centerpartiet och miljöpartiet som inte har kunnat enas kring ett antal centrala frågor.
När en blocköverskridande majoritet visade sig vara omöjligt att uppnå så gick S och Mp över i opposition. Vi började då diskutera vår roll i oppositionssamarbete. Ansvaret låg nu på den borgerliga alliansen att bilda majoritet samtidigt diskuteras olika alternativ att bryta det dödläge som fanns när det gällde att finna ett styre i regionen. I lördags på Representantskapets möte presenterades det aktuella läget och det svårigheter som fanns för att finna ett borgerligt alliansstyre. Repskapet gav då grönt ljus att föra diskussionen vidare med S och Mp i syfte att bilda ett minoritetsstyre. Dessa diskussioner fördes under helgen samtidigt som ett sista försök gjordes för att åter knyta C och Fp till sig för att bilda majoritet. Detta misslyckades.
Under måndagen formades ett mer tydligt rödgrönt alternativ som sedan testades igår på fullmäktige och fick då majoritet för att gå vidare. Sjukvårdspartiets roll i detta är att man är uppknutna till S i en valteknisk samverkan. Det finns alltså inte en politisk överenskommelse med Sjukvårdspartiet. Vänsterpartiets roll i detta är att vi tycker att vi har tagit det ansvar som vi bör göra som parti när det gäller att skapa förtroende och respekt för de 50.000 anställda och den breda verksamhet som allmänheten kommer i daglig kontakt med. Vi känner också att vi i dagsläget fått bra inflytande över det politiska underlaget och även bra representation i nämnder och styrelser även om detta ännu inte är klart. Nu arbetas det vidare både med den politiska överenskommelsen i dags läget finns bara en principöverenskommelse. Det jobbas också vidare på vilka positioner politisk vi kommer att nå framöver.
Det kommer att bli en stor utmaning att söka majoritet för budget men vi tror att det kommer att vara fullt möjligt. Det ställer också stora krav på våra kamrater ute i nämnder och styrelser och framför allt på dem som kommer att hamna på presidieuppdrag. Vi kommer att behöva stötta och peppa varandra för att hitta konstruktiva lösningar för att få fram vänsterpolitik. Alternativet till det vi nu står inför hade varit Alliansen som bildat minoritetstyre och som därmed hade kunna driva igenom långtgående privatiseringar med stöd av Sverigedemokraterna. Det ville vare sig Alliansens partier eller vi.
Solidariteten med världens folk och kampen för fred och mänskliga rättigheter är en av de viktigaste frågorna för Vänsterpartiet. Vårt arbete för en generös flyktingpolitik, mot krig och ockupation och för en rättvis värld är en grundbult i Vänsterpartiets politik.
Vi har i det rödgröna samarbetet drivit dessa frågor starkt, och också varit nöjda över att ha fått till stånd överenskommelser om utrikes- och flyktingpolitik som skulle ha gett Sverige en tätposition i världen när det gäller arbetet för fred och mänskliga rättigheter. Men vi vann inte valet. Och långt bort från politiska spelteorier, diskussioner om taktik och hur man vinner flest storstadsväljare, så pågår fortfarande ett krig. Ett krig som Sverige deltar i. Ett krig som kostar svenska människoliv, såväl som afghanska civila offer.
I snart nio år har Sverige deltagit med trupp i den Nato-ledda Internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan, ISAF. Under dessa nio år har våldet eskalerat och spridit sig till allt större delar av landet. Förra året dödades 2 412 civila i Afghanistan enligt siffror från FN. Trots att antalet utländska soldater har ökat, så flyttar Talibanerna fram sina positioner. Den afghanska ledningen som Sverige ger sitt politiska och militära stöd utgörs inte bara av godhjärtade demokrater, utan även av män med omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna på sitt samvete. Bara var fjärde afghansk kvinna kan idag läsa och skriva, landet har en världens högsta nivåer av mödradödlighet och den ansedda människorättsorganisationen Human Rights Watch visade i en rapport förra hösten att situationen för de afghanska kvinnorna på flera punkter försämrats de senaste åren. Nio år med ISAF i Afghanistan kan sammanfattningsvis knappast beskrivas som något annat än ett misslyckande.
Många afghanska mammor dör när de föder barn. Samtidigt betalar vi pengar till majorer istället för barnmorskor. Många afghanska pappor kan inte sparka fotboll med sina barn. Samtidigt lägger vi våra pengar på att delta i kriget istället för benproteser och minröjning. Många afghanska flickor hoppas på att få gå i skolan, men förgäves. Och våra pengar betalar vapen istället för matteböcker. Vanliga afghanska familjer i vanliga afghanska byar har vant sig vid att äta sin middag till ljudet av bombmattor i grannbyn, för att våra pengar går till ett krig där bombanfall är ett stående inslag istället för matleveranser. Tanken svindlar när jag tänker på vad vi kunnat åstadkomma om västvärldens pengar hade satsats på afghansk välfärd istället för på bandvagnar och missiler.
När är det dags att dra den uppenbara slutsatsen att kriget är ett misslyckande? Nu, tycker Vänsterpartiet. Vi måste byta strategi. Den brokiga motståndsrörelsen går inte att besegra militärt. Fler soldater är inte är lösningen på säkerhetsläget i landet. Det Afghanistan behöver är ökat bistånd och en politisk lösning på konflikten. Istället för att med militära medel försöka besegra motståndsgrupperna borde vi med civila medel attackera orsakerna till att unga afghanska män ansluter sig till den brokiga motståndsrörelsen – fattigdom och bristen på arbete, utbildning och framtidstro.
Därför kan Vänsterpartiet inte gå vidare med förhandlingar om Afghanistanpolitiken med alliansregeringen. Det kan som bäst kan resultera i att Sverige kommer att ha trupper kvar i Afghanistan efter 2014, bara med en lite annan inriktning. Det här är frågor om krig och fred, om människosyn och människoliv. Det är helt enkelt inte frågor där politiskt spel och kohandel kan få styra. Nu behövs en rörelse för fred och solidaritet.
Ta hem de svenska trupperna, så snart som det är möjligt att genomföra på ett ansvarsfullt sätt, och öka det civila biståndet. Än finns alla möjligheter för Sverige att främja fred, demokrati och jämställdhet i Afghanistan. Det arbetet måste påbörjas nu.
Regionstyrelsen i Västra Götaland säger ja till en motion från Vänsterpartiet om upprustning och elektifiering av Kinnekullebanan. Det kommer inte ske de närmaste 3 – 4 åren, men vi börjar jobba med det nu, säger regionrådet Leif Blomqvist (S).
