Året 2010 blev ett bakslag för alla de människor som kämpar för arbetarrörelsens värderingar om ett solidariskt jämlikt samhälle.
De rödgröna samarbetspartierna misslyckades i dess uppgift att få bort en nyliberal politik. Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val någonsin och Vänsterpartiet gick tillbaka för femte gången i rad. Dessutom har vi nu ett högerpopulistiskt och främlingsfientligt parti i riksdagen som är större än vänsterpartiet. Utifrån detta har vänsterpartiet i Skaraborg under hösten fört en öppen och framåtsyftande diskussion om hur vänsterpartiets politik och organisation skall kunna utvecklas.

Det finns en bred uppfattning om att det behöver göras en omfattande organisationsöversyn, där nya grepp inte får vara främmande. Medlemmarna anser att vänsterpartiet har en alldeles för traditionell ledarstruktur som inte kan möta framtidens krav på ledarskap.

Vi behöver t ex utveckla ett delat ledarskap för att minska sårbarheten och att kunna möta behovet av olika kompetens. När samhället förändras och nya ledarstrukturer utvecklas är det förvånande att vänsterpartiet håller fast vid en femtioårig ledarorganisation.

Politiska prioriteringar och valbudskap måste än tidigare förankras bland medlemmar och lokalföreningar. Marknadsföring och information måste tas fram utifrån de olika förutsättningar och behov som finns landet runt. Det blir fler och fler lokalorganisationer som väljer att ta fram eget valmaterial och lägga upp en egen valkampanj. Stora resurser satsas idag på centralt framtagna material som skulle bättre kunna göra nytta i det lokala valarbetet. Politiken formas idag utifrån ett storstadsperspektiv som inte alltid passar många medelstora och små kommuner.

Tankarna bakom Vänsterpartiets huvudbudskap ”håll ihop” och ”vi vill ha väldens bästa välfärd utan vinstintressen” var goda, men blev ändå inte det konkreta valbudskap som väljarna lätt kunde ta till sig. Det märktes tydligt att väljarna trots förklaring inte visste riktigt vad de skulle tro.

Det rödgröna samarbetet blev tyvärr till stor del en medial show som koncentrerades till Stockholm och riksmedia. Endast i vissa fall bidrog samarbetet på riksnivå till ett lokalt rödgrönt samarbete. Samtidigt kan vi åter konstatera att media och de borgerliga partierna sökte och fann skillnader och sprickor inom det rödgröna samarbetet. Bland annat genom att fokusera på frågor där Vänsterpartiet har svårt att förklara vad vi menar. Frågor som troligen redan från början var svårt att vinna några väljare på. Istället för de egna valfrågorna kom valdebatten kom mest att handla om vem som var bäst att leda landet. Det fanns ingen strategi för att kunna återta initiativet till den politiska dagordningen. Vi fångades av ett tunnelseende när det gäller både vår egen politik och alliansens politik. Vi var inte förberedda på alliansens valbudskap om jobb, trygghet och ekonomisk stabilitet.

Det är nu viktigare än någonsin att Vänsterpartiet inte glider med Socialdemokraterna in i den nya breda mitten i svensk politik. Med början från gräsrotsnivå borde vi under 2011 inleda en modernisering av vänsterpartiet. Denna modernisering skall innefatta organisation och en förändring av språk och arbetsformer som bättre kan attrahera breda väljargrupper runt om i landet. Den stora och svåra uppgiften blir nu att utarbeta en politik som har ett brett folkligt förtroende och samtidigt hålla fast vid våra ideologiska och politiska värderingar. 

Vi måste inse att det finns ett problem när vi själva uppfattar oss som det parti som har lösningen på framtidsfrågorna medan väljarna uppfattar som oss som gårdagens parti.

Åsa Heij Bengtegård och Lars-Göran Asp

Distriktsordföranden Vänsterpartiet Skaraborg